Vinterkrönika.

Pappa ringde mig nu ikväll, och sa att det gällde farmor.
Tydligen så har min 91-åriga farmor ramlat än en gång, och denna gången var det rejält.
Min faster mötte upp vid sjukhuset dit ambulansen tagit henne.
Röntgen visade inget och hon var medvetslös.
Däremot har hon fått en hjärnblödning.
Lilla farmor...det känns som att hon kommer att försvinna denna gången.

Sådant tar fram tankarna i mig, får mig att fundera över människor i min närhet, vad som har hänt runt mig och vart jag är på väg.

2009 har varit ett år rikt på erfarenheter, de flesta bra, men mycket skit också;

Jag har blivit singel igen efter att jag insåg att det jag trodde var kärlek, bara var ett vänskapsobjekt att projicera känslorna för någon annan på.

Jag har hamnat på ett jobb med uppgifter som jag verkligen, verkligen brinner för.

Jag har insett att sann kärlek inte dör i första taget, fått sår i hjärtat och blivit tvungen att avsluta all kontakt med personen för att inte dö av smärtan över att den inte är lika besvarad (om än besvarad).

Jag har hittat min sexuella roll i bdsmrollen, och känner mig...lugn.

Jag har tagit mig igenom mitt ätbeteénde och gått ner i vikt, och tagit tillbaka det och gått upp igen.

Jag har insett att jag älskar många människor på ett relationsvis, även om de är i olika styrka.

Jag har äntligen börjat inse att jag verkligen gör en positiv skillnad i många människors liv.

Jag har insett att många bara vill åt sexbiten på min blogg, och det känns tråkigt.

Jag har övervunnit min ångest med medicin och kbt och känner mig otroligt fri.

Jag har haft sex med den personen jag älskar mest i mitt liv.

Jag har haft både släktingar och nära vänner som varit sjuka, både fysiskt och psykiskt och det har tagit mycket energi.



Detta året har varit...händelserikt.
Och nu farmor då.

Jag önskar mig ett 2010 som innehåller mer positiva händelser än i år, även om jag inte känner mig bitter.
Men jag känner att jag behöver mera boost, och då underlättar det om mycket bra händer.